Relativtetsteorin

I Sundsvall blir livet vad man gör det till, därför får man banne mig se till att göra det riktigt bra.

På så sätt är småstäder ganska behagliga, prestigen är obefintlig. Allt kan bara bli bättre. En utekväll är dömd att misslyckas och just därför kan utekvällarna bli alldeles ultimata. Börjar man på noll kan man bara komma högre. Dessutom lägger man ganska mycket energi på att ordna trevliga och genomarbetade sammankomster. D.v.s man sätter igång projekt och koncept för att underhålla sig. Man suckar inte över att åka till andra sidan stan, som man gör i Stockholm, och man möts oftare i varandras hem istället för på uteställen.

Eller så skriver jag så här bara för att jag insett att jag måste spendera mina närmaste år i Sundsvall medan vännerna glassar runt i Stockholm. Å andra sidan räckte det att jag var borta från hufvudstaden i knappt 2 månader för att jag redan skulle känna mig mer malplacerad än jag vanligtvis känner mig på alla hipster-klubbar. En helg i Stockholm och man känner sig som ”den fula kusinen från landet” för att citera en klok vän. Ett av mina fina utekvällsminnen involverar ett nästan folktomt uteställe i Visby under sensommaren när alla turister åkt hem. Där står jag och min bror ensamma på ett dansgolv och dansar till nån dålig schlagerlåt, när en berusad polack utan tänder, iklädd innetofflor, kommer fram och börjar dansa med oss. Vi tokkörde helt enkelt, som är brukligt under sådana omständigheter. Man bör leva för att samla bra historier, inte sant.

Nej det är inte alltid bra att ha det bra. Det där med relativitet, det tror jag på. Those were the worst of times, those were the best of times, ett klockrent uttryck som ständigt gör sig gällande i mitt liv. Dynamik! Högt och lågt! Allt i en salig blandning. Welcome to Sundsvall, the city of inte riktigt äkta norrlänningar men som ändå kallar sthlm fjollträsk.

Så disponerar man tid

En hel ledig dag har för mig resulterat i:

1. en sovmorgon

2. en grötfrukost framför facebookande

3. en diskad disk

4. en dusch á la helrenovering. Nu snackar vi rakade ben och body lotion. Galet.

5. En halvtaskig linsgryta till middag.

Just ja, för att inte glömma. Jag beställde två kurslitteratursböcker och tackade ja till ett erbjudande, från en telefonförsäljare, som förmodligen är lite för bra för att vara sant.

Produktivitet när den är som mest frånvarande. När flitens lampa går på lågvarv. Tänka sig att man under min gymnasietid berömde mig för min strukturella förmåga. Tydligen hade jag väldigt bra egenskaper som produktionsledare. Ja vad hände egentligen? Hur skall man kunna driva ett helt team framåt när man knappt lyckas få sig själv i tillräckligt bra ordning för att gå utanför dörren under en hel dag?

Rastafarikultur och Hitlerfilosofi

Att somliga svennebanan dyrkar rastafarikulturen förbryllar mig. De skaffar dreads, lyssnar på Bob Marley, röker på, börjar tala om kvasiflummiga livsfilosofier. När man påpekar för dem att rastafarikulturen hatar homosexualitet och dessutom är otroligt kvinnofientlig så rycker de på axlarna i äkta rastafarianda och säger att det är ”kulturen och inte åsikterna som de lever efter”. Men herregud, om så är fallet,  åk till Malmö och Göteborg istället väl. Det är lite samma sak fast i svensk tappning, med jämställdhet och öppenhet. Schysst gung, billig öl, mycket röka, slackerkulturens mecka, goa gubbar, sköna människor.

Själv bara ääälskar jag den mytomspunna personan bakom Hitler, Hitlerkulturen. Attribut som hitlermustasch, bruna uniformer, svastikan som symbol får mig att rysa av välbehag. För att inte nämna den sköna stajlen med disciplinen, hitlerhälsningen och paraderna. Sen är det ju synd att han hatade alla folkgrupper utom ”de ariska”, att han ville döda alla homosexuella, förinta alla handikappade och tyckte att kvinnor skulle fungera som barnmaskiner. Men det är ju inte den nazistiska värdegrunden och åsikterna jag gillar – det är ju kulturen, stajlen. Eller?

Kommentarer om nyheter

För att visa mamma, att ja jag läser DN som jag fick i present av föräldrarna. Tack så mycket!

DN i dag: ”Hon har varit generaldirektör, vd, statssekreterare, och Jas-utredare. Men att hämta barnbarn på dagis slår allt annat, säger Birgit Erngren Wohlin”

En gullig ingress, tänkte de säkert, för att fånga människan bakom maktpositionen. Personligen tycker jag att det är som att kalla alla kvinnliga politiker vid deras förnamn, som Mona, Gudrun och Maud. Det är ju också personligt men fan inte positivt. Varför skall man alltid fånga kvinnan bakom makten, dra ner henne till en nivå där hon egentligen bara är kvinna, morsa och så vidare. Vi vet ju alla att en kvinna alltid är mer kvinna än yrkestitel. Män däremot, skulle oftare behöva dras ner till den nivån anser jag. Percy Barnevik som, 900 miljoner i all ära, men helst av allt bara vill hämta barnbarnen på dagis. Det vill jag läsa om. Fast det händer kanske inte, å andra sidan.

Kan Israel sluta att åberopa antisionism och rasism så fort de kritiseras? Visst, det blir ju väldigt smidigt för dem men ganska så irrelevant. Ni har blivit förfölja i tusen år och det är för jävligt. Ni har blivit utsatta för hat och folkmord, och det är för jävligt. Men just därför måste ju världen höja sina röster om de misstänker att ni förtrycker grupper av människor, när ni bryter mot de mänskliga rättigheterna. Det har skett massor av förföljelser och folkmord av människor sedan andra världskriget, fler folkgrupper än judar blir faktiskt förtryckta i dagens värld och just därför måste man kritisera förtryck varhelst det uppkommer, även när det kan vara judar som gör fel. Judar har tyvärr inget frikort till att förtrycka andra grupper bara för att de själva blivit förtryckta. I sånt fall skulle frikort delas ut till höger och vänster, och det största jäkla frikortet skulle gå till alla kvinnor. Och det vore väl läskigt.

DN i dag: ”Världens största köttbulle har korats i Concord, New Hampshire. Den vägde 101 kilo, förklarades någorlunda ätbar och skänktes till de fattiga.”

The good deed of the year is done. Är det Obamas initiativ kanske? Nobels fredspris någon?

Mangeldiskussionen

Min bror jobbar inom hemtjänsten. Han får ständigt uppmaningar av sina brukare att mangla tvätten. Mangla tvätten. Vad är grejen? Hur kan man ha ett stort jäkla åbäke till maskin enkom för att mangla bort skrynklor ur lakan? Hur kan man lägga ner den tiden? Hade folk ingenting att göra förr? Detta blir särskilt tydligt när man får veta att det finns franskammar, för mattor. Franskammar för mattor. Vad är grejen? Jag tar mig knappt tid att kamma mitt hår och då känns det ganska sekundärt med mattans fransar. 

Fast tydligen är det en generationsgrej. Pappa förstår mycket väl varför man vill ha manglade lakan. ”Det är ju så skönt att krypa ner i”, säger han. ”Har du någonsin gått och lagt dig i en säng och tänkt: uuuhhuuu vilket fasligt skrynkligt lakan. Det här går ju inte att sova på.”, säger bror. Stackars mamma, tänker jag, som har en man vars mamma kan skapa hemmafrukomplex hos den mest pedantiska kvinnan. Nymanglade lakan, det går ju inte att konkurrera med. 

Mangeldiskussionen, en diskussion som upprör och förbryllar. Generationsbarriärer sätts på sin spets.

Död vikt

Såg en intervju med Nick Cave i programmet Kobra. Han talade om sina nya bok som handlar om en man som är en synnerligen osympatisk sexgalning som ser vaginor överallt. Inspirationen kom när han läste SCUM Manifest, ultrafeministen Valeri Solanas bok, Society for cutting up men. Han förklarar att de första sidorna beskriver män som  död vikt, ett mellaning mellan apa och människa, som köttstycken utan förmåga att känna empati, inlevelseförmåga och sympati. Och Nick sa sig hålla med henn i många aspekter och därför skapade han en tillspetsad karaktär, för att visa på detta. Intressant. Mycket intressant. Måste helt klart läsa den boken.

Diagnostisera mera

Kom att tänka på en sak: det måste ju finnas någon i världen med kombinationen Tourettes och stammning. Jag säger inte mer än så.

Nassebimbosar

Var inne på bloggen Politiskt inkorrekt, den blogg med flest besökare på wordpress. Jeez, man skäms ju över att vara svensk. Inte nog med att skaparna och alla besökare verkar vara otroligt osympatiska, de framstår även som totalt blåsta. Nassebimbosar utan koll.

Det som alltid är roligt med folk som har högerextrema åsikter är att de i vissa aspekter försöker agera feminister, står upp för kvinnan, vill beskydda henne. Fast bara för att ingen annan skall få henne, typ de där invandrarna som tar vår jobb och våra kvinnor.

Annars är ju nassar ganska ökända för att ha ett otroligt konservativt kvinnoideal, att hon skall vara hemma vid spisen och pumpa ut ungar. Att det är biologiska skillnader mellan män och kvinnor som inte får debatteras. Men när kvinnan inom islam blir förtryckt, då jävlar står de på barrikaderna. Riot grrrrls.

Jag bor i ett väldigt invandrartätt område och lallar alltid hem från krogen själv mitt i natten. Det har aldrig känts otryggt och det har aldrig skrämt mig. Sådana här idiotsajter däremot som Politiskt inkorrekt – gör mig fan mörkrädd.

The bible of alla modebloggs

Ronja, min underbara Ronja som även är lite grann av en stilförebild, har äntligen startat en modeblogg! Jag uppmanar alla vettiga människor med aptit för det där lilla extra; där blommor, baskrar och högmidjade kjolar lever i harmoni med hellyhansenkoftor, att besöka sidan. Förresten, modeblogg och modeblogg, det är en livsstilsblogg. Hur man lever la vida loca i en helsvensk, halvtråkig småstad när man har stora visioner.

Visst, hon kallar sig den pittoreska elegansens beskyddare – jag skulle kalla henne Gronja drottning av grunge. För att citera mor min: grunge är att ha saker som inte riktigt passar ihop och bära upp det med elegans.

Skall länka inom kort.

Ännu en dag på universitetet

Dagispedagogik steg 1:

Idag har vi lekt att vi är journalister.

Ett gäng män i övre medelåldern och en yngre kvinna har låtsas att de är statsministrar som håller presskonferens, att de är överbefälhavare,  soldater och kommunledningar.

Sen fick vi fantisera ihop frågor och intervjua dem och de hittade på svar. Svaren stoppade vi i en artikel som vi gjorde en fejkad halvfärdig tidning av. Klockan 14:45 lekte vi att det var deadline.

Efter det var dagen slut men inga av mina klasskompisar blev hämtade av sina mammor eller papppr. Vi fick klä på oss alldeles själva och gå hem. Det fina med att vara vuxen dock är ju att man får köpa godis på hemvägen, även om det bara är torsdag.