Monday blues

Mamma har åkt hem, jag har återgått till att laga mina obskyra hopkok, sitter och läser in sensuella reseskildringar på diktafonen, recenserade Hot Chips nya album för skoltidningen och har just tvättat trosor i handfatet. Just another day.

Ännu ett mammacitat från när vi sitter och dricker vin och turas om att utbringa skål för olika syften: ”Vi skålar för hämnd och straff. Alla har vi väl en mörkare sida inom oss.” Apropå vad kommer jag inte ihåg, men det var säkert befogat. Hård men rättvis är min mor.

Det fina med att ha mammor på besök är att de fyller kylen med godsaker. Ost, ost och grädde. Kolesterol är kärlek.

Recension av recensionen

Dagens citat levereras av min mor. Jag påpekar att min första recension för tidningen innehåller en massa stammning, d.v.s upprepning av ord. Då säger mamma: ”Även Martin Luther King upprepade ord. I have a dream….”

Fantastiskt. Mammor är ett släkte för sig. Jag har skrivit en halvtaskig recension som borde innehålla fler synonymer, men hon väljer att se det som ett stilistiskt grepp. Likt Martin Luther King. Vad vore världen utan mammor? Förmodligen mer kritisk.

When life gives you lemons, you paint that shit gold

Som jag önskar att man kunde få en sådan där skön start på dagen. Att man kunde få vakna upp på rätt sida och till ett dukat bord. Äta en fin frukost med färskpressad juice, olika sorters pålägg och skivade grönsaker, på fat. Och sitta där, i godan ro, och läsa igenom tidningen.

Men klockan ringer oroväckande många signaler, gröten börjar bli tradig och högar med DN hopar sig vid dörren, utan att ha blivit lästa.

Jag tror på pensionen. Det känns som att det är stadiet i livet då man kommer barndomen som närmast. Å andra sidan kanske det stämmer, att man bara kan vara ledig om man jobbar.

Favoriter av människans konstruerade lediga stunder: Brunch, fikapaus, tupplur, nattmacka, lillördag, konstpaus, fredagsmys, söndagspromenad, lördagsgodis, cocktail hour, tvättdag.

Fett jobbigt

Ser på det makalöst intressanta programmet Outsiders. Kvällens avsnitt handlar om fett och passande nog har de luskat fram en kvinna som är rädd för feta människor. Fobiker av den värsta sorten. En fet människa stod cirka 20 m ifrån henne och hon höll på att inte kunna andas. Så hemskt var det, hon fick panikångest.

Ja det är sannerligen en grym värld vi lever om man har fettfobikerna i åtanke. Å andra sidan kanske alla anorektiska ideal som tapetseras på gator och torg på nåt sätt kompensera för alla tjockisar. Man får ju hoppas, för hennes skull.

Klassikeeeer

Johann Sebastian Bach – Violin Sonata No. 2 in A minor, BWV 1003: III. Andante

Lyssnar på Bach, återupplivar de låtar som virtuosen Bubbis spelade i vår dokumentär. Bubbis= den före detta filharmonikern samt fiolläraren som levde för att spela och sedan fick reumatism. Men som ryckte på axlarna och sa ”Man måste ju faktiskt inte va bäst på att spela fiol, det finns ju andra saker också, som att leva”.

Åh det är så vackert. Så vackert och pretto och melankoliskt. Och eftersom Bubbis, världens mest prestigelösa och vänligaste människa, spelade dessa stycken för mig första gången så tillför det ännu en dimension i musiken.

Åh snälla ge mig en fiolspelande man. Det är inte bara tonerna utan även själva framförandet som är vackert. Stråkföringen, de trevande fingrarna, jag ryser. Tänkte faktiskt själv börja spela, men livet kom emellan. Lärde mig dock Blinka lilla stjärna, Bä bä vita lamm och början på en bröllopsvals. En vacker dag ska jag lära mig. Fiolen väntar på mig i farfars garderob.

American dream fiction

Jag är så trött på alla dessa amerikanska serier med lönnfeta, fula medelålders män som gnäller över sina snygga, smala, betydligt yngre fruar. Buhu hon vill att jag ska ta hand om barnen. Håhå män är från Mars och kvinnor från Venus. Och männen är inte ens rika. De är lata mansgrisar som ligger på soffan och dricker öl. Det finns liksom ingen logisk förklaring till varför dessa kvinnor skulle vara tillsammans med dessa män. Blir lite grann som att se på Science fiction, fast utan coola effekter och spännande story line.

Deffad på mys

Häromdagen fick jag för mig att göra sit-ups. Jag la mig ner på herdemattan, med fötterna vilandes på elementet och böjde mig uppåt för att sedan, på vägen tillbaka upptäcka den stjärnklara himmelen. Så då låg jag bara där istället. Och tittade på stjärnorna. Till electronica. Mer min kopp te.

Internt och intimt

Förra veckans höjdpunkt var ett skämt jag själv dragit, och glömt bort, som syrran sedan reciterade för mig. Jag skrattade så jag höll på att förgås. Kanske var jag trött, kanske är jag självgod eller kanske är jag emellanåt ganska rolig. Verkligen helt underbart att man kan få sig själv att skratta utan att först förstå att det är man själv som ligger bakom det underfundiga skämtet.

Och framför alla höjdpunkter: familjen. Jag har en så förbannat rolig familj. Tillsammans kan vi sitta och snacka skit och skratta i timtals. Ingen har bättre humor än vi, tänker vi. När ingen annan förstår briljansen i ens tankegångar är det bara att ringa hem eller till syskonen. De förstår. De förstår precis. Aldrig blir jag heller så inspirerad som i deras sällskap. Varje konversation är ett filmmanus i mitt huvud. Förmodligen skulle det bli en film som bara visades i vårt vardagsrum, men ändå.

Shoppa loss!

Dagens i-landsproblem: Man handlar och handlar men har fan alltid slut på mat. Amen ahhhhhh vad jobbigt att släpa sig till affären i snöoväder. Och vad värre är, att handla när man inte har bil. Jag lyckas alltid plocka på mig tillräckligt mkt så att antingen ryggen eller kassarna spricker. Därför kör jag numera med tygkassar. Play it safe.

Vad skönt det vore att bli en sån där pensionär som är mätt efter en kopp kaffe och en skorpa. Och som blir full efter en mun Grådask. Jag längtar redan. Billigt och effektivt.

3Lyxx

Var och handlade idag. Lyxade till det. Vi snackar xider x-mas med glitter. Vi snackar godis från en godisaffär. Vi snackar stickade västar från Myrorna och kläder från Big is beautiful-avdelningen. Jag visste inte att det finns storlekar som heter 3XL, men det finns det. More is certainly more. Ibland gäller det att tänka outside of the box. Resten av dagen och kvällen består av beprövade klassiker. Varför avvika från ett vinnande koncept. Nu är det pulverkaffe och amarettopraliner som hägrar.

Har sett serien ”Upp till kamp” nu i dagarna. Är lite sugen på att bli arbetare. Liksom följa upp det sociala arvet från pappas sida av släkten och bli målare eller varför inte sotare. Helst av allt borde man jobba på nåt varv i Göteborg. Bli en go göbbe. Det hade allt suttit fint det. Utbilda arbetarklassen, ge dem journalist-examen för att sen börja jobba fackligt på varvet. Kan nog va ett alternativ, särskilt som varenda övre medelklassunge nuförtiden ska bli journalist.