Jag skulle vilja hyra ett hus, ett riktigt gammalt hus. Gärna något som behöver lite sådär lagom renovering. Så att man kan få starta ett projekt liksom. Stå där i snickarbyxor och med färg i håret medan man målar om köksskåpen i sobert vitt. Kanske spikar man upp en hylla, eller river ner en tapet från väggen. Sen tar man en välförtjänt kafferast, pustar ut och sätter sig utomhus på trappan med en kaffemugg och en bulle.
I trädgården börjar man odla upp den där kryddträdgården man alltid velat ha men aldrig haft tid till. Man gör sig besväret att beskära apeln. Kanske passar man på att klippa till bersån där man sedan ställer in de nymålade utemöblerna. Och rosorna, de gödslar man med djurspillning man köpt ifrån granngården. Man besöker granngården och ser vilket gemytligt intryck det ger med höns som pickar på gårdsplanen. Så man köper ett par höns att fylla sin egen gårdsplan med. Det blir nyvärpta ägg till frukost det, tänker man stolt.
När all tid slagits ihjäl på renovering och upprustning i trevnadens namn så visar det sig att man fortfarande har en närmast outsinlig tillgång på tid. Då sätter man igång och bakar alla de där recepten man hittat i Allers men som man aldrig tagit sig tid till att baka. Man löser alla de där korsorden man sparat från DN Söndag. Alla olästa böcker som ligger och väntar på en blir lästa. Alla klassiska filmer man planerat se blir sedda. Promenerar gör man mest hela tiden. På vägen plockar man med sig en bukett så att det alltid står friska blommor i vasen på köksbordet. Till och med den där boken man alltid tänkt skriva blir påbörjad. Tid har man, måsten inga.
Fuck tågluff, roadtrip och utforskandet av nya platser. Jag vill leva pensionärsliv i ett sommartorp.
