De mest populära bloggarna handlar ju oftast om ingenting. Somliga har en inriktning, som sport eller mode, men fortfarande med det huvudsakliga temat om ingenting. Med ingenting menar jag beskrivningar av saker utan någon substans eller anknytning till resten av verkligheten. Att läsa om någons privatliv kan ju vara intressant, så länge skribenten ger en relaterbar kontenta för läsarna att ta till sig. Visst ligger det lite spänning i att läsa andra människors texter skrivna i dagboksform. Men med förutsättning att skrivandet är vitsigt, allmängiltigt eller poetiskt. Att läsa om vad någon åt till frukost, vilka kläder de har på sig eller vilken klubb de gick på igår, känns totalt poänglöst. Som den ultimata formen av narcissism. Man tror att sina vardagsbestyr och dagens schema är av värde även för människor som inte berörs av ens verklighet. Och det är högmod, det är fåfänga, det är de värsta dödssynderna.
Ironiskt nog har jag fått som mest träffar på min blogg när jag själv skrivit om en dag i mitt liv. Ett inlägg helt utan substans eller relaterbar kontenta för någon annan än vi som upplevde dagen. Ett inlägg i inbördes beundran som folk faktiskt tycks vilja läsa. Inlägget var skrivet med ett visst mått av ironi. Då jag ville understryka hur patetiskt det är med skrytsamma inlägg där man berättar om sitt underbara liv, sin underbara frukost, sin underbara dag. Se på mig, gör som jag och kanske kan ni bli lika lyckliga och lyckade. Konsten att glida – mitt mest lästa inlägg. Kanske borde jag alltid addera några rader om mitt liv, och den meningslöshet den innebär för er.
Idag har jag sovit. Sen gick jag upp och åt frukost. Macka med ost. Sen kollade jag facebook, fast har inte orkat svara någon. Ikväll är det party, wohoo! Jag skall ha det så himla kul och bli så himla snygg. Jag skall ha på mig en slinkig klänning och färgglada accesoarer. Puss å hej /// Em
