Det är så ute med rave att det är inne. Visst är det så med många företeelser. Idag skall trender konsumeras så pass snabbt att vi måste ta tillbaka hypen på något vi nyligen förkastat. Så att inte trenderna tar slut i konsumtionshysterins galna värld. Så totalt retro, ett uttryck som inte endast gäller kitchiga plastbehållare från 60-talet eller neonfärgade örhängen från 80-talet. Nu gäller det även saker som hänt under 2000-talet. Allt är retro som hunnit vara inne, bli ute, glömmas bort mellan två trender, och sedan göra comeback ett par år senare.
Rave är så totalt retro, så ute att det är inne. Sånt är roligt. Att man under det sena 90-talet bevittnade Elin i Fucking Åmål när hon satt på flickrummet och deklarerade att hon “vill gå på räääjv!!”. Och att hennes syster samtidigt konstaterar att det är ute, för det har hon läst i Veckorevyn. I dagens samhälle hinner även småorterna få ta del av vad resten av trendsättarna värderar högst på inne-listan. För när en föreetelse väl kommit till ett litet samhälle så har den redan hunnit bli ute i resten av världen, för att sedan bli inne igen hos dem som sätter normera för vad som är trendigt och skall hypas. Fördröjd hype, eftersläpande trendighet – det ligger högst på min innelista. Bonderave är ett sådant exempel.
