Såg Fibes oh fibes i lördags. Sångaren utstrålar verkligen porr. Inte för att han är obscen utan för att han helt enkelt ser ut som och rör sig som sex. Vi snackar den där lite porriga mustaschen, frillan med rakat på sidorna och en lång lugg som måste smekas till rätta, de lite löst sittande chinosen, det lätt urringade vita linnet som blottade brösthår som blivit fuktigt av svett, för att inte nämna kronan på verket: en trenchcoat. Och vad gäller moves, ett litet diskret höftgungande juckande mot mikrofonstativet. Jag tycker det är lite komiskt, blir nästan generad men mången kvinnlig bekant till mig blir regelrätt exalterade över hans sensuella utstrålning. For the record, det här är alltså en objektifierande recension, jag nämner inte musiken. Men utstrålningen, den får 5 av 5 möjliga.
Haha. Det är liksom en av medarbetarna på min skola du snackar om. Sjukt kul!
Nämen, vilken trevlig arbetsplats du måste ha!
YES! Äntligen lite skönt objektifierande utav män. Slitz ala Emma
!
På ett bra sätt alltså. Sådana här beskrivningar saknas. Var lite det jag gillade med ”Twilight”, hur den kvinnliga karaktärerna liksom verkligen trånade efter Edward. Det var skoj, tycker jag.
Haha, vad bra. Jag tycker också att vi behöver lite mer manlig objektifiering. Dels för att väga upp, dels för att jag misstänker att det finns män som gärna vill bli lite objektifierade..